WHO?
Men som sagt, jag lämnade Gävle i Maj, killen jag hade då var kvar i Gävle och jag jobbade hårt för att bevisa att jag platsade där (jag fick provjobba genom en kontakt) och det är inte lätt att börja jobba på en fine-dining på Östermalm om man inte ens har en restaurangutbildning eller ens har jobbat på en restaurang tidigare, så jag kämpade och bevisade både för mig själv och mina chefer att om man inte ger upp så går det. Jag tänkte väldigt många nätter på ett ordspråk som står skrivet på min rygg "Jag kan, jag vill, jag ska".
Det var många gånger jag tvivlade på mig själv, var helt slut, längtade hem till det bekväma, men jag gav aldrig upp! Sen vart det plötsligt semester och jag åkte hem till Gävle. Jag hade en klump i magen varje dag där eftersom att jag längtade tillbaka och det kändes som att jag inte var hemma, som att jag missade allt, även om min dåvarande pojkvän och min familj och vänner var där.
När Augusti kom så hade jag spenderat all min tid framför datan och telefonen av att leta efter en egen lägenhet. 2 dagar innan semestern var slut så hittade jag en 1a och åkte direkt dit och skrev på papper.
Jag var äntligen tillbaka i Stockholm, kära Stockholm som känns som min hemstad även om jag kommer från lilla Gävle.
Jag började jobba på igen, men ännu hårdare, jag var tillbaka starkare än någonsin och jag var så lycklig av Stockholm, mina kollegor och jobbet. Jag tog i lite för mycket och sa aldrig nej, jag gjorde inget annat än att jobba, när jag kom hem så orkade jag inget annat än att städa och äta flingor. Min ekonomi var inte det bästa under sommaren och det hjälpte inte att jag var ledig 6 veckor obetalt. Stockholm var inte planerat, jag jobbade på Sibylla innan i över ett år och tog ledigt 3-4 veckor för att åka till Tokyo, jag hade tänkt att jobba på som vanligt när jag kom hem och jobba hela sommaren. Men när jag kom hem så blev jag sjuk i Salmonella och blev avstängd från att jobba och min arbetsgivare betala ingen sjuklön även fast jag jobbat där så länge så jag ansökte om sjuklön från försäkringskassan som krånglade med mig i över en månad. Jag fick pengar, men dom kom 4 månader efter. Så jag låg hemma sjuk, utan några sparpengar och fick frågan om att provjobba i Stockholm. När jag låg där sjuk var jag så olycklig av hela min situation, jag var trött på lilla Gävle efter att ha sett London, Istanbul, New York och Tokyo så jag bestämde mig för att ta en risk. En risk som jag idag är så stolt över att jag tog. Jag är en perfektionist ut i fingertopparna, jag måste alltid skriva budget, planera alla mina dagar, har beslutsångest och jag måste alltid göra mitt bästa i allt och ändå blir jag aldrig nöjd med mig själv, så att jag tog ett beslut så där fort, att jag åkte med tajt budget och ingen aning om hur allt skulle bli är för mig idag omöjligt att förstå, men jag är så glad över hur galen jag kan vara ibland.
Det är perfektionisten i mig som sabbar det mesta i mitt liv men också det som får mig att aldrig nöja mig och gör att jag gör allt för att bli lycklig. Jag sätter en stor press på mig när jag jobbar så jag gick in i väggen, jag presterade på jobbet men när jag kom hem till min pojkvän som flyttade hit med mig efter sommaren, så var jag som en robot. Mitt immunförsvar blev lika med 0 och jag hade halsfluss i över 1 månad och jag var helt slutkörd och gick ner i vikt. Jag mådde väldigt dåligt över mitt privatliv och jag oroade mig hela tiden för ALLT. Så jag var tvungen att göra slut med min pojkvän som jag varit tillsammans med i 4,5 år. Jag var inte tvungen men jag var liksom inte lycklig och det gav mig inte någon energi längre, det tog bara energi. Det kändes som en sten tagits ut ur min mage, axlar och huvud och jag blev frisk från halsflussen 2 dagar efter detta.
Jag jobbade på och fick ny energi. Nu bor jag i en jättefin lägenhet, har skaffat mig jättefina vänner och jag tar hand om mig själv, min aptit är tillbaka (jag äter som en häst) och jag har energi till att träna, något jag inte gjort på evigheter.
Jag har gått igenom en stor resa i mitt liv som jag alltid kommer att ha med mig, resan när jag växte upp, kom ur mitt mörka moln, lärde mig massor och framförallt, jag hittade tillbaka till den gamla glada Denice som jag trodde hade försvunnit.
